Lyssningstips: Vetandets värld om laxsjukdomen M74

Laxsjukdomen M74 kan orsaka mer yngeldöd än på många år, tror forskare. Sjukdomen beror på brist av vitaminet tiamin som gör att yngel dör efter bara några dagar in i livet.

Orsakerna bakom sjukdomen, som upptäcktes för första gången 1974, är inte helt klara.

Kan det vara att laxen äter en fisk som inte har tillräckligt av vitaminet? Hur skulle det i så fall förklara varför man har sett liknande symptom hos ejdrar som inte äter fisk?

Är tiaminbrist ett allvarligt miljöproblem eller är det snarare en verkan av andra miljöförstöringar? Det råder det delade meningar om.

Lyssna på inslaget nedan.

By |2016-09-13T11:07:24+00:00juni 17th, 2016|Fiske, Fiskevård/Fiskevanvård, Lax, Öring|

Bra start på vårfisket: regg-öring i håven

Efter en vinter där stor del av den lediga tiden gått åt till husrenovering var det skönt att komma ut på sjön igen – i det här fallet Vänern. Vi hade planerat för en tvådagarstur, jag och Robban Führ, men vindprognoserna för lördagen var så skiftande så vi valde att besöka Sportfiskemässan istället.

Solen hade redan gått upp när vi sjösatte Robbans Nora 20 i Laxhall för vidare färd ut mot silverfiskarna. En blandning av laxfällor i form av löja och plastbeten sjösattes bakom båten och i takt med att solen värmde och vinden avtog blev det riktigt vårlikt.

På ekolodet visades bitvis stora mängder betesfisk och framförallt rejäla bågar under betesstimmen och strax efter att den tredje koppen morgonkaffe hade intagits kom dagens första hugg.  Efter en kortare rusning och lite stångande på lång lina följde fisken relativt snällt med till det väntande håvgarnet. 6,54 kilo fördelat på 83 centimeter öring blänkte vackert i vårsolen. En finfin start på dagen – och på vårfisket.

mogge_oring_6540gram

En ytligt fiskad Strike Pro Scooter Minnow färg 905G, hade lurat en öring att öppna gapet. Scooter Minnow har snabbt blivit en favorit, både på Vänern och Vättern, med sin snabba, flyende, gång.

Solen värmde, kaffe konsumerades och framtida fisken planerades i väntan på nästa hugg… Under resten av dagen, fram till 17:00 då vi plockade ihop, hade vi kontakt med 5-6 fiskar till varav ett par var för korta i rocken och andra var ofina nog att spotta ut betena efter bara en kort stund.

Inget racer-fiske men öringen räddade dagen gott och väl…

strike_pro_drillning

By |2016-12-13T07:05:44+00:00mars 21st, 2016|Fiske, Lax, Öring, Storfiskregistrering|

Gårdagens bästa bete – en nyhet från Strike Pro

Gårdagens pass på Vättern, med Hästholmen som utgångshamn, var en tillställning som bitvis var rätt kylslagen. Om det berodde på den ihållande nordanvinden eller det faktum att jag glömde termosen med värmande kaffe på köksbänken låter jag vara osagt…

Under morgontimmarna hade jag endast två hugg som resulterade i fast fisk; en liten öring och en riktigt fet och vacker tomteröding. Båda krokades av i vattnet och fick simma hem igen.

Vid flera tillfällen under förmiddagen såg jag hur fisk högg på betena fiskade via djuprigg utan att fastna. Gissningsvis var det mindre rödingar som inspekterade betena lite försiktigt. Senare under dagen högg de mer rejält och jag returnerade en handfull fiskar och behöll en vacker och välkonditionerad fisk till julbordet. Lax i all ära – men på matbordet har den, enligt mina smaklökar, svårt att hävda sig mot sin mindre kusin rödingen.

Apropå lax så brände jag en skaplig fisk som hoppade ett par gånger bakom båten innan krokfästet tappade sitt grepp. Men sådant är fisket ibland; man tappar fler än man landar.

Dagens bästa bete var utan tvekan Strike Pro Scooter Minnow i en mindre storlek än den som finns i butik nu. Den nya modellen, som kommer under vårvintern, är 9cm och väger inte mer än 6,5 gram. Traditionellt sett har wobblers med sadelnos-sked  tillverkats i balsa för att vara så lätta som möjligt och ge betetet en flyende gång. Tyvärr kan fångstgivande balsa-beten bli rätt så sargade efter en tid men här har Strike Pro och CWC tagit fram ett bete med samma egenskaper och som dessutom tål hårda tag.

Här under finns en bild på en av de färgvarianter som jag testade igår och som funkade bäst. Det är svårt med färgåtergivningen på den här typen av beten och jag skulle nog säga att den är något mörkare (framförallt över ryggen) och jag upplever den mer åt det gröna, spiggaktiga, hållet. En grym wobbler med en fin flyende gång som uppenbarligen tilltalar blankfiskarna. Bilden är klickbar om man önskar se den i större format.

En annan nyhet från CWC som kommer senare i år är Inquisitor, en åttacentimeters tungstensviktad wobbler, men en rejäl side-to-side gång enligt Mats i Team Ajax som testat den. Resultatet lät inte vänta på sig när en lax på 9,15-kilos klippte betet förra veckan.

Hans rapport finns här; http://ajax-mats.blogspot.se/
_MG_8570_2

By |2016-12-13T07:05:44+00:00december 14th, 2015|Fiske, Fiskeprylar, Lax, Öring, röding|

Nya modeller av Strike Pro

I söndags trollade jag och min klubbkompis Albin Sharghi, till vardags på CWC, på Vättern med siktet inställt på sjöns silverfiskar. Fisket var trögt över lag verkade det som med en eller två landade fiskar som bäst. Vi hade två kontakter under dagens fiske och landade den ena; en liten lax som hoppade över håven och nästintill rundade flätlinan på djupriggen innan den lät sig håvas. En riktig ninja-lax! Den andra fisken fick vi aldrig se men den kändes bra, enligt Albin, och uppförde sig som en större lax med en inledande långrusning, tungt stångande och en överraskande simtur i hög fart mot båten där den nästan fick slaklina… Efter en stunds givande och tagande tackade den för sig och spottade ut betet; en Strike Pro.

vattern

Testfiske av nya beten från Strike Pro

Fisket i sig var väl inte direkt något att dela med sig av men Albin hade med sig ett gäng prover på en kommande modell av Strike Pro, kallad Scooter Minnow, som var väldigt intressant! 11 centimeter lång och med Strike Pros grymma finish kommer det bli en favorit i mina betesboxar!

Inledningsvis kommer den att lanseras i ett antal gösfärger lagom till sommarens fiske (se en del av dem nedan). Dock hade de låtit lacka upp ett par ”laxfärger” som jag kommer att fortsätta testfiska. Riktigt fina beten med en fin ”flyende” gång.

Klicka på bilderna för att se dem i större format.

Strike-Pro-Scooter-Minnow_3

Strike-Pro-Scooter-Minnow_2

Strike-Pro-Scooter-Minnow

Så håll utkik i Strike Pro-hyllan hos din favorithandlare eller beställ Strike Pro Scooter Minnow från nån webbshop när den dyker upp.

Uppdatering: ”Gösfärgerna”, som även innefattar ett par laxdräpare, kommer ut i butik i april/maj 2015.

Strike Pro Scooter Minnow i gösfärger

Här är fyra av de tio färger som lanseras först. Främst tänkta som gösbeten men bland annat Black Silver kommer finnas i min ”laxlåda” framöver. Och de skarpa färgerna är inte att förakta när man riktar på lax och öring i riktigt kallt i vatten… Se samtliga färger på CWC´s hemsida [klicka här]

Strike Pro Scooter Minnow

By |2016-12-13T07:05:45+00:00januari 28th, 2015|Fiske, Fiskeprylar, Lax, Öring, röding, Tips & Tricks|

Gårdagens fiske på Vänern

Vänern eller Vättern? Vänern eller Vättern? för tillfället är fisket bra i båda sjöarna och jag ställde mig själv frågan åtskilliga gånger sent i måndags kväll när jag bestämt mig för att fiska på tisdagen.

Sydliga vindar kring 9 m/sek gjorde att det skulle bli guppigt så väl i Granvik som i Åmål. Prognoserna sa dock att vinden skulle avta under dagen på Vänern och tillsammans med suget efter en stor öring gjorde att jag styrde mot Åmål klockan 02.30. Nu visade det sig att vinden inte alls avtog i någon större utsträckning förrän det i princip var mörkt – men det var helt klart fiskbart.

Under dagen hade jag tät kontakt med Tommy Nerstrand som fiskade mycket bra. Själv hade jag lite svårare att lokalisera fisken till en början. Men när jag väl hittat dem kom huggen tätt. Tyvärr brände jag merparten av dem idag. Vid flera tillfällen skrek det bara till i rullen och sedan var fisken borta. Frustrerande och irriterande.

_MG_1126

En trind vildöring var den första som följde med hela vägen till båten innan den fick friheten åter. Därefter landades två laxar på 65 och 68 centimeter som behölls till det kommande julbordet. Runt 14.00 gjorde solen ett kortare besök och både i min och Tommys båt drillades det fisk. Solskenet verkade efterlängtat av fler än bara köldstela fiskare…

_MG_1133

_MG_1145

Innan det blev mörkt kollades alla beten över en sista gång och nya, silverblanka, löjor apterades i VK och Salsa-hållarna. Två mindre laxar returnerades innan det var dags att plocka ihop för dagen. Då upptäckte jag att två av löjorna var söndertrasade av fiskhugg – utan att jag ens märkt det. Endast huvudet satt kvar i hållarna…

Det kändes lite som stolpe ut under hela dagen. Men det är väl kanske inget i jämförelse mot hur Zlatan kände det igår efter att ha gjort två mål och ändå missat VM.

Kolla in Tommys fina resultat här ›››

IMG_6635

By |2016-12-13T07:05:47+00:00november 20th, 2013|Fiske, Lax, Öring|

Två dagars fiske utanför Åmål blev en…

Tillsammans med tre klubbkompisar hade jag bokat in en helg i Åmål för att jaga öring på Tösselandets alla grundtoppar.

Jag och Richard lämnade ett vindstilla Örebro 02.55 med enormt fiskepepp. Vindprognoserna hade pendlat upp och ner hela veckan men det såg i alla fall ut att kunna bli fiske lördag och halva söndagen när vi åkte.

Resan till Åmål gick snabbare än väntat och vi sjösatte och lämnade Örnäs Camping bakom oss i totalt beckmörker på ett blåsigt Väner-hav. Tio plastbeten, där merparten var stora Tomic, sjösattes i det svaga morgonljuset innan frukostkaffet kunde intas.

Inledningsvis hittade vi endast sporadiskt med betesfisk och oftast såg de alldeles för sammanhållna ut för att vara riktigt intressanta. Jag gillar när betesstimmen är mer uppsplittrade och ”sönderjagade” av större fisk. Självklart kan man ligga kvar och nöta kring större betesstim men vi valde att fiska lite snabbare och täcka mer vatten i jakten på silvret.

Söder om Metgrund hittade vi så en mindre fläck med kallare vatten (9,7 grader då de omgivande vattenmassorna höll 10,0 grader) som gav en 65 centimeters lax rätt så omgående. Vi koncentrerade fisket där under ett par timmar och hade snart returnerat en handfull för små laxar, två gäddor och bränt ett par hugg. Merparten föll för en riggfiskad Tomic 4″ Tubby i skrikigt gult och grönt.

IMG_6535

Efter 13.00 dog fisket mer eller mindre ut helt för vår del och fram tills dess att mörkret kom hade vi inte mycket att glädjas åt i fiskeväg. Det som dock värmde mig var Radiosportens rapporter från ÖSK Fotbolls avancemang till allsvenskan.

I stugan snackade vi taktik med Elias och Billy, drack ett par öl och förvirrades av de olika gissningar beträffande vindstyrka som presenterades i olika väder-appar och på hemsidor… Skulle det gå att fiska på söndagen överhuvudtaget?

05.10 pep larmet på telefonen och i samma sekund som vi vaknade så insåg vi att alla fiskeplaner för dagen kunde ställas in. Hård sydostlig vind rakt och ett rejält regnväder fick mig att krypa ner i sovsäcken igen efter att först ha kontrollerat förtöjningarna på båten.

När jag gick upp igen strax innan 08.00 hade vinden, och regnet, ökat och det var inte helt problemfritt att göra loss båten (tampar fick kapas med kniv) och traila upp ekipaget.

 

By |2016-12-13T07:05:48+00:00november 4th, 2013|Fiske, Gädda, Lax, Öring|

Höstpremiär på Vänern

Idag var det äntligen dags för höstpremiär på Vänern. Jag och Clas hade bestämt oss för att rikta fisket på öring och när vi lämnade Örebro runt 04.00 så var vi rejält peppade.

Dimman låg bitvis tät över vägbanan och jag var orolig att det det skulle vara samma sak på sjön men min oro var obefogad. Vänern bjöd på strålande sol, spegelblankt vatten och huggvillig fisk. Och ett överraskande dubbelhugg…

Eftersom vi beslutat oss för att rikta fisket på öring så sjösattes tio Tomic av modellerna 4″ Tubby och klassiska 5″ – både mitt och Clas favoritbete när det kommer till grov öring.

tomicar

Och det dröjde inte länge innan en ytligt fiskad 5″ Tomic hade lurat en vacker öring att hugga. En bra start med andra ord.

Och betena fortsatte att leverera både öring och gädda under dagen. Men mest överraskande var ändå ett dubbelhugg av mås … Vi lyckades med konststycket att köra fast ett av betena i en fiskelina som två måsar trasslat in sig i. Den ena hade en Bomber-wobbler i foten medan den andra måsen hade snärjts av det femtiotal meter lina som satt i wobblern. Efter en tung och seg drillning kunde båda måsarna frigöras från både krokar och linor som annars hade garanterat en långsam död …

mas

Eftermiddagen blev på det hela taget ganska händelselös och vi plockade ihop redan vid 15-tiden för att åka hem.

Vattentempen pendlade mellan 12,1 och 12,4 grader och det känns som om den måste ner ett par grader till innan fisket kommer igång på allvar.

IMG_6381 drill

 

 

By |2016-12-13T07:05:48+00:00oktober 13th, 2013|Fiske, Öring|

Trollingfiske med betesfisk

Trollingfiske med betesfisk är långt ifrån någon nyhet och personligen började jag mina första trevande försök i slutet av 1990-talet. Då fanns endast en enda typ av beteshållare att tillgå i vår lokala sportfiskebutik och vi, jag och min kumpan Clas, fick aldrig riktigt till det med löjorna och plastbetena knöts allt oftare på igen.

Under ett par år kring millenieskiftet dominerades Laxcup Vättern av ett par finska team som verkligen behärskade löjfisket. Bland en del svenska trollingfiskare, som föredrog wobbler, muttrades det rejält. Man kallade det finnarna håll på med för ”mete” och på bryggorna ryktades det om att de minsann ”mäskat upp ett område med hundratals döda löjor” för att sedan fiska där. Oavsett hur de gjorde  och vad man valde att kalla tekniken så talade fångstresultaten sitt tydliga språk. Och det gjorde att jag bestämde mig för att ge det ett ärligt försök. Problemet då var att det inte fanns så mycket instruktionsvideos på YouTube eller på bloggar. Så man fick helt enkelt hålla ögon och öron öppna i hamnar och sportfiskebutiker.

Efter närmare 15 år tycker jag ändå att jag har rätt bra kläm på trollingfiske med betesfisk och eftersom det då och då kommer frågor via mail så tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter och tankar. Som vanligt så vill jag betona att det är mina personliga reflektioner och inga absoluta sanningar som förmedlas. Men förhoppningsvis så finner någon eller några det intressant.

skallar

Beteshållare

När jag började fiska med beteshållare så fanns som sagt endast Anchovy Special att tillgå. Den finns fortfarande, och funkar riktigt bra, men utbudet har breddats rätt rejält. Jag tänkte nämna några av de som jag har mest erfarenhet av.

Anchovy Special & Super Herring Special

anchovy

Anchovy Special är en hållare som är lätt att arbeta med då den har en styrfena på ena sidan som ger en rätt så snäv rotation. 1-2 varv per sekund skall den snurra när den är rätt tacklad.

Hållaren funkar för betesfisk mellan 10-15 cm och funkar i farter upp till två knop.

Finns i en uppsjö färger där Army truck och Splatter Charteuse är två av mina favoriter.

Super Herring Special är samma typ av hållare men för större betesfisk. Super Herring har jag använt vid gösfiske med gott resultat.

30 sekunder in i det här filmklippet kan du själv se rörelsemönstret för dessa beteshållare [klicka här].

vk_infastning

VK Rax

VK-skallarna finns i två olika storlekar, en standard och en mindre, anpassade efter betesfiskens storlek.

Hålen på hållaren (se bild till höger) ger betet olika gång beroende på vilket, eller vilka, man använder. Motsvarande hål finns på varje sida av hållaren för att ge betet rotation åt höger eller vänster.

Nummer ett ger en stor, vid, rotation som jag personligen gillar väldigt mycket. Lugna rullande rörelser lockar ofta stor fisk till hugg enligt mina erfarenheter.

När det gäller hålen på skallens sida så ger hål tre en vid rotation (inte lika vid som nummer ett) än nummer fem.

Att kombinera hålen, t.ex. in genom fyra och ut genom fem, ger riktigt spännande, irrationellt, resultat. Ibland kan man få till att betesfisken simmar i en åtta. Testa gärna det!

Framförallt UV-skallarna har funkat riktigt bra under vinterfisket på Vättern för min del.

Här finns ett YouTube-klipp med exempel på ett antal olika riggningar [klicka här]

salsa_watermelon

Salsa

Salsa-hållarna är en produkt utvecklad av löjfiskare i vårt östra grannland Finland. De är, om jag förstått det rätt, handmålade och inte helt sällan kan man hitta speciallackerade varianter på butikshyllorna.

Salsas beteshållare är extremt lätta att rigga och få en bra gång på. Precis som VK har den ett antal utgångshål för att justera vidden på rotationsmönstret. Hålet längst fram ger tätare cirklar medan det bakersta ger större, vidare, rotationer.

Rätt riggad gör den nästan ett stopp varje varv. Klicka här för att se ett filmklipp på rörelsemönstret [klicka här]

Jag gillar Salsa just för att de är lätta att få till ett bra rörelsemönster med. De är helt enkelt snabba att jobba med och då får också betesfisken spendera mer tid i vattnet. Nackdelen är att de är rätt så små vilket får till följd att det är svårt att få plats med större betesfisk.

jdf

JDF by OK´i

JDF från OKí är en väldigt lättfiskad, och bra, löjskalle med flera riktigt bra färgvarianter, t.ex. Gold Glow Shrimp (överst på bilden) och Blue Fever (i mitten).

De här skallarna fiskar effektivt från start, med ett rätt snävt rörelsemönster, men de är också lätta att anpassa själv och hitta ett eget rörelsemönster på. Plasten är relativt mjuk och spricker inte när man gör egna hål. Mer om det lite längre ner i det här inlägget.

JDFen finns i en storlek och passar bra till lite större betesfisk.

 

stefan_haller

Rigga rätt – och du har ett dödligt effektivt bete!

Trä in betesfiskens huvud i hållaren och lås den med en eller två tandpetare. Flera beteshållare har dubbla hål att låsa fisken i och jag använder båda samtidigt för att säkerställa att fisken inte ändrar position i hållaren. Om man sticker tandpetaren, eller den plastpinne som levereras med vissa hållare, genom ögat på betesfisken så kommer gången garanterat att förändras eftersom det inte finns något som håller fast efter en stund.

Kroken fästs i sidan på betesfisken, ungefär i sidolinjen och strax bakom ryggfenan, och krokskaftet skall ligga tätt mot fiskkroppen. Fiskar du med ett tvåkrokstackel skall den bakre kroken hänga löst strax framför betesfiskens stjärtfena. Hamnar den för långt bak är det risk att den krokar fast i fenan och gången hämmas. Tänk på att i Vättern får dina beten endast förses med en krok. Inga dubbelkrokade tackel här med andra ord!

Lås linan med det medföljande gummibandet eller med en tandpetare, beroende på modell av beteshållare, och spänn försiktigt linan. Betesfisken skall få en svag böj för att den skall rotera. Det är här man får laborera. Ibland ger ytterst små justeringar stora skillnader i vattnet. Så testa dig fram.

Det är viktigt att linan låses hårt, framförallt om det går grov sjö, för att gången inte skall förändras under fisket. Ju mer det drar i linan ju mer böj får betesfisken och till slut har man en propeller i form av en löja bakom båten…

Rotationshastigheten, eller kanske snarare mönstret, är viktigt att hålla koll på. Jag försöker i möjligaste mån få mina betesfiskar att röra sig olika från varandra för att hitta det som funkar för dagen. Därför varvar jag VK Rax-skallar som kan ge metervida, lugna, rotationer med Anchovy Specials täta, mer ettriga, rotationsmönster.

hardmono

Tafsmaterialet – oerhört viktigt

Jag knyter mina löjtackel nästan helt uteslutande med Berkleys Trilene fluorocarbon – en lina som jag använt i mängder med år och alltid varit nöjd med. Den är nötningstålig, stark även i tunnare dimensioner och samtidigt följsam. En svårslagen kombination.

Dimensionen anpassas självfallet efter betets storlek, antal krokar, typ av beteshållare och givetvis vilken fisk jag är ute efter.  Till lax- och öringfisket i Vänern och Vättern använder jag oftast tafsmaterial i dimensionen 0.30-0.40 mm.

Det finns dock tillfällen när jag fiskat löja bakom en dodger med hård gång då jag använt mig av grövre och styvare tafsmaterial som t.ex. Climax Hard Mono. Anledningen till det är att ett styvare tafsmaterial ger en extra kick åt löjan bakom dodgern och vissa dagar är det att föredra.

cc6skalle

Måla om och skapa egna favoriter

Många redskapsbutiker översvämmas av beteshållare i olika färgvarianter men det är inte säkert att de önskemål man själv har finns att få tag på. Ett par av mina absoluta favoriter är egenmålade Salsa-skallar. Bland annat den varianten på bilden ovan. Det är en egenmålad version av Bombers klassiska färg CC6 som visat sig mycket gångbar framförallt i vårsolen. Den fixade jag till med svart tusch, spraylack och lite guldglitter från Panduro hobby. Jag har fiskevänner som i princip är vip-kunder hos sminkbutikerna i stan. Hyllorna med nagellack kan nämligen innehålla riktigt spännande material om man vill skapa egna färgkombinationer.

Det enda man behöver tänka på när man målar om sina hållare är att linhålen inte fylls med färg. Sätt en tandpetare i varje hål så är problemet avhjälpt.

Men varför nöja sig med glitter och nagellack när man ändå är igång? Ta fram en nål eller ett tunt borr (här funkar en bolieborr bra för alla karpfiskare) och skapa egna genomföringar för linan i dina beteshållare. Plötsligt har du inte hållare som ser annorlunda ut och rör sig annorlunda också! Snacka om äss i rockärmen! Var noga med att slipa ner eventuella vassa kanter efter håltagningen så att inte linan skavs av.

Tänk på att nya genomföringar inte bara ger förändrat rörelsemönster. Även fartregistret ändras.

Jag har en variant av OK’i där jag borrat hål uppe på toppen av skallen, mitt i skarven som finns där, som fiskat riktigt bra.

Betesfisk

Till största del så riggar jag benlöja i mina beteshållare men även små mörtar, nors och siklöja används.

loja

Löja

Löjan är mitt favoritbete  och jag fångar den främst i hamnbassänger under höst och tidig vinter. Under våren samlas löjan för att leka och är då enkel att fånga stora mängder av. Tyvärr är den sämre som betesfisk då eftersom de är mjuka i köttet och de romfyllda magarna spricker lätt under trollingfiske.

Var rädd om de löjor du fångar. De silverglänsande fjällen är ”fiskmagneter” och ju fler fjäll dina betesfiskar får behålla desto bättre kommer de fiska. Det allra bästa är att meta upp sin betesfisk. På så sätt vet man att fjällen förblir oskadda.

Oavsett fångstmetod så avlivar jag mina löjor i genom att lägga dem i en hink med kraftigt saltat vatten. Det dödar dem snabbt och får till följd att de inte stressar upp varandra. Löjor som simmar omkring i en hink under en lång tid tappar garanterat fjällen. Använder du saltat vatten så drar löjorna även åt sig lite salt vilket medför att de blir lite hårdare i köttet och att fjällen verkar sitta kvar bättre.

Jag fryser in mina löjor styckvis för att fenorna skall hålla sig så hela som möjligt. När de är frysta så förpackar jag dem i plastpåsar med tio i varje.

nors

Nors

Norsen är enklast att fånga under våren då den samlas för lek. På rätt plats kan man med sänkhåv eller kastnät fylla hela sitt årsbehov på en kort stund. Problemet, precis som med löjan, är att de blir mjukare i bukdelarna under den här tiden på året. Men det kan ändå vara värt att håva nors och välja ut de som verkar vara mest hållbara. Tänk även på att norsen är ett utmärkt bete vid lakpimpling…

Den karaktäristiska doften av gurka gör att norsen känns extra spännande att använda… doftspår i vattnet är ju aldrig fel.

Problemet med norsen är att den inte är så fast i köttet och därmed heller inte lika hållbar som benlöjan. De kräver därför att man ser över sina beten oftare. Det lösa köttet kan även göra att den är svår att rigga i beteshållarna och få en bra gång. Men det kan avhjälpas genom att sticka in tandpetare i fiskkroppens längdriktning. På så sätt får man en stadigare betesfisk att jobba med.

Personligen använder jag helst nors under mulna dagar. Men ingen regel utan undantag.

vkflasher

Lockblänken: Flasher och dodger

På djupriggarna använder jag gärna flasher eller dodger framför betesfisken för att få lite mer liv och rörelse där nere i djupet. Standardriggningen innebär att det spö som fiskas djupast förses med dodger eller flasher medan det stackade spöet fiskas rent.

Tafslängden är vanligtvis 2-3 gånger lockblänkets längd men ibland får man laborera lite för att hitta rätt.

Använder du kort tafs mellan lockblänket och betet behöver du inte rigga betet så att det får någon egen gång – det sköter lockblänket. Då brukar jag använda beteshållare som möjliggör justeringar av gången, t.ex VK eller Salsa, och använder den infästning som ger minst yvig gång.

VK har i dagsläget två flashers, en traditionell (som syns på bilden ovan) och en ledad, som är anpassade just till löjfiske. Jag tycker de funkar riktigt bra och ofta är de förstahandsval för mig.

En stor flasher eller dodger kan ta bort en del av känslan av att drilla fisken – men det är en nackdel man helt enkelt får leva med.

Men flasher och dodgers kan givetvis även användas på spön som fiskas via spöparavan eller pulka.

oring7_5

Tillbehör till tillbehören

Beteshållarna i sig är väldigt justerbara och man kan lätt anpassa gången. Men vill man ha mer radikala förändringar så kan man montera en tratt på tafsen. Tratten, som finns avbildad här ovan, ger betet en oregelbunden gång. Oftast monterar jag den 1-5 centimeter framför betet, med ett lekande som stopp, men den fiskar även effektivt helt nere vid betesfisken. Laxen på bilden, på styva nio kilo, är ett bra bevis på det.

För att skydda knuten vid lekandet använder jag en gummipärla. Just gummipärlor kan användas till fler saker när man trollar med betesfisk. Vissa tackel knyter jag med en eller ett par självlysande pärlor mellan krokarna eller ovanför dem.

Om man vill undvika att tvinna huvudlinan så kan man använda någon form av styrfena. Jag använder själv aldrig det eftersom jag aldrig haft problem med lintvinning. Dessutom minimerar man antalet knutar på huvudlinan när man skippar det. Istället använder jag riktigt kvalitativa kullagerlekanden som t.ex. BFTs.

forvaring

Förvaring av tackel

Att ha ett antal färdigknutna tackel när man åker ut på sjön är en självklarhet. När man väl är ute finns det bättre saker att hålla på med än att knyta tackel. Drilla fisk till exempel.

Jag förvarar mina tackel lindade runt rörisolering som på bilden ovan. Rörisoleringen kapar jag i lämplig längd och förvarar dem sedan i en plastlåda med lock. Jag vet att en del föredrar att förvara sina tackel uppspända, raka, för att undvika att linan blir böjd. Men jag upplever inte att Berkley Trilene har något direkt rullminne så jag har aldrig sett det som ett problem.

bomber_loja

Plast eller löja?

Frågan är om man verkligen måste välja mellan plast eller löja? Många påstår det. Jag håller inte med. Nog för att jag oftast fiskar antingen eller men det går faktiskt att kombinera. Som vid allt annat trollingfiske så handlar det att hitta en fart som får betena att röra sig optimalt och som de jagande rovfiskarna gillar och det finns konstgjorda beten som funkar utmärkt i samma fartregister som en tacklad betesfisk.

Funkar det då?

Att fiska med naturligt bete är absolut ingen garanti för att fånga fisk – om nu någon skulle tro det… Ibland är plastbeten överlägsna de naturliga original som de försöker efterlikna. Men jag upplever att jag, i mitt fiske, ofta fångar större fisk med naturliga beten knutna i linänden. Ett par exempel på fiskar fångade via trollad löja ser du här nedan.

oring_7470

dubbelhugg_oringar

lax_9160_oki

oring_8910_oskarp

By |2018-06-20T07:38:16+00:00februari 8th, 2013|Fiskeprylar, Lax, Nors, Öring, Storfiskregistrering, Tips & Tricks, Trolling|

Grym öring

Det är väl knappast någon som missat Daniels grymma öring från igår. Fiskesuget blir ju inte mindre när man ser sådana monster på bild. Riktigt häftigt. Stort grattis!

By |2016-12-13T07:05:17+00:00februari 24th, 2009|Fiske, Öring|

Öring 8850 gram


I lördags var Robban och Jerker ute på Vänern och släpade beten efter Robbans båt. Dagen kröntes med en öring som i land, flera timmar senare, vägdes till 8850 gram dvs bara 60 gram under mitt klubbrekord. Hade den kunnat vägas exakt på sjön hade den givetvis pressat vågen längre än så – men å andra sidan hade jag samma förutsättningar när jag 5 år och två dagar tidigare tog det nuvarande klubb- och personliga rekordet på 8910 gram – även den i Robbans båt.

För egen del blev det inget fiske i helgen. Dock så flyttade jag båten från sommarstugan och 5 mil utanför stan till värmen på jobbet. Det innebär att jag har båten ett par minuter hemifrån och allt fiske och all typ av båtvård förenklas avsevärt. Dessutom mår båt och motor bättre av tjugo graders värme inomhus än utomhus under de närmaste kalla månaderna.

By |2016-12-13T07:05:18+00:00november 3rd, 2008|Fiske, Öring, Storfiskregistrering|

Fina fiskar från Vänern

För min egen del blev det inget fiske idag tyvärr. Dock fick jag rapporter från flera håll angående helgens fiske. I lördags verkade det inte som om Vättern var snäll mot de som gick ut från Granvik i alla fall. Mycket trögt fiske och många som blev FF enligt vad jag hörde. Då verkar Vänern ha varit hetare. Flera skapliga fiskar dunsade i durkarna på de båtar som var ute. Den största jag hörde talas om var en öring på 9,5 kilo.

Idag fiskade Stefan Källström på Vänern och nöp en lax på 7,5 och en öring på 6,5 så fisken finns helt klart där ute!

Skitfiske!

By |2013-09-23T15:38:13+00:00februari 20th, 2005|Fiske, Lax, Öring|

Fantastiskt öringfiske; två över 7,5 kilo

Rapporter om fortsatt bra fiske under veckan i de vatten vi fiskade i förra helgen gjorde att vi bestämde oss för att köra en dagstur på söndagen trots att SMHI utlovat vindar på drygt 10m/sek..

Flera minusgrader vid sjösättningen gjorde att kylningen på motorn hade frusit, något som vi inte var ensamma om denna kalla morgon, och vi blev något sena ut till fiskplatserna något som vi ”tog igen” rätt så omgående… När dagens femte spö hade tacklats och satts ut drog det iväg på babords sidas innersta planerboard-spö. Fisken fightade tungt och gav inte många meter lina inledningsvis. Sakta men säkert vann jag så meter efter meter på fisken och tillslut kunde vi skönja en grann öring i morgonljuset. Efter en stunds stökande bakom båten där fisken inte gick att rubba vid flera tillfällen kunde så Stefan håva en välmatat och väldigt vackert tecknad öring. En snabb vägning visade 7750 gram och i efterhand kunde jag konstatera att det faktiskt var min näst största öring någonsin och den femte över sju kilo totalt. Att den dessutom hade gapat över min hemmamålade Krippled beteshållare (samma som förra veckans 9-kilos lax tog på) gjorde ju inte saken mindre rolig.

oring_7750

SV400007_1

Vi fortsatte fiska i samma område och började snabbt rigga ut resterande spön. När dagens åttonde löj-försedda tackel placerades bakom båten var det dags igen. Ännu en gång föll valet på min egenmålade beteshållare och ännu en gång var det frågan om en tung fisk. Efter en inledande långrusning fick Jesper jobba hårt för att vinna någon lina alls på fisken. På långt håll kunde vi se en stjärtfena vispa i ytan och enligt mina erfarenheter betyder det ofta öring… Något som skulle visa sig stämma när vi kunde håva en lång och smal öring på 7800 gram fördelat på 92 cm. Den var alltså 50 gram tyngre och 7 centimeter längre än den första, en viss skillnad i kondition…

SV400005

Efter denna smakstart på dagen hände det ingenting mer fram till strax innan skymning när dagens tredje hugg föll över en löja fiskad i Vectras beteshållare. En av de absolut tjockaste Vänerlaxar jag någonsin sett och dagens tredje fisk över 7 kilo var ett faktum! Tyvärr hade min digitalkamera fått nog av kyla och isande vindar så denna praktfisk, lätt lekfärgad lax på 7100 gram, blev tyvärr aldrig förevigad…

SV400006_utvald

Under hela dagen låg vinden på 10-15 m/sek nordligt enligt uppgifter från Klackens fyr, Hammarö. Inga optimala fiskevindar kan tyckas men vi lät oss inte stoppas av det och med facit i hand var vi glada för det.

By |2016-12-13T07:05:38+00:00december 19th, 2004|Fiske, Öring, Storfiskregistrering|

Luciafirande på Vänern med fina silverfiskar

Jag och Stefan lämnade Örebro 04.00 med kursen ställd mot Vänern och dess silverblanka invånare.

Till en början blåste det en aning hårdare än vad SMHI hade utlovat och färden till dagens tänkta fiskeplats var bitvis rätt skumpig. Med 8 löjor och två wobbler på släp började vi så fiska av grundtopparna i hopp om att kunna lura en grann lax eller öring.

Dagens första hugg föll på en ytligt fiskad löja och visade sig vara en gädda på styvt 4 kilo – inte direkt vad vi hoppats på med andra ord. Framåt lunch hade vi inte haft några fler napp och av snacket på VHFen att dömma var det fler som hade trögt fiske. Så ringde Petter Larsson, www.salmonseeker.se och meddelade att de på en kort stund plockat tre fina fiskar. Vi tackade ödmjukast för tipset och styrde givetvis mot ”hot-spotten” där nu en massa mås samlats och dök frenetiskt i vattnet. Vi hann snurra en stund i området innan det första hugget föll över en löja tacklad bakom en flasher 5 meter ner och fem meter bakom båten. Innan Stefan greppat spöet och börjat drilla fisken hoppade den flera gånger bakom båten. Rigghugg med korta släpp i kombination med en flasher eller dodger som efter hugget ligger och slår laxen i sidan och stressar upp den är något av det häftigaste som finns när det gäller insjötrolling. Efter en kort men intensiv drillning kunde vi landa en smällfet lax om 6600 gram.

SV400003

Efter en snabb omriggning vände vi om styrde tillbaks över platsen där det högg och det dröjde inte länge innan nästa hugg föll. Denna gång föll valet på en wobbler, en ytligt fiskad Strike Pro, och den här fisken vägrade låta sig håvas och var flera gånger på väg in i djupriggswiren och simmade vid ett tillfälle ifrån båten! Under tiden som jag drillade denna högg det på den på djupriggen och Stefan kunde drilla och kroka av en öring knappt under måttet. Till slut lyckades jag så pressa in den bångstyriga laxen så pass att Stefan kunde håva en långsmal lax på 6500 gram.

SV400006

Efter detta följde så ett par timmars fruktlöst trollande innan vi åkte på ett dubbelhugg och kunde landa två fina öringar, båda tagna i ytan på löja med 20-30 grams bly framför. Dessa båda pressade vågen till 5100 och 6000 gram.

SV400007

Under eftermiddagen lade sig sjön helt platt och kvällssolen värmde faktiskt riktigt skönt. Nästan lika skönt som det faktum att de fyra godkända fiskarna vi landat hade en snittvikt över sex kilo.

Efter en pizza och ett par öl och obligatoriskt fiskesnack med ett gäng kompisar var det så dags att krypa till koja för att få ett par timmars skönhetssömn för att orka med morgondagens huggsexa!

By |2016-12-13T07:05:38+00:00december 11th, 2004|Fiske, Lax, Öring, Storfiskregistrering|

Marathonpass på Vänern gav lax, öring och gädda

Idag blev det ett rejält marathonpass med uppstigning 03.00 för att hämta Robban och rulla ner mot Vänern i jakt på de silverblanka.

Väl på plats och med betena i sjön tog det inte lång stund innan första spöet bockade. Helt uppe på en grundtopp fick en ytligt fiskad löja en lax på 6,4 kilo att öppna gapet. Fisken följde till en början väldigt lugnt och sansat med men när den närmade sig båten sparade den inte längre på krutet och bröda på rusningar i sidled och ett rejält luftsprång innan vi kunde näte den.

Med tanke på mängden betesfisk som syntes på ekolodet och stora mängder mås som dök i området kändes det bara som en tidsfråga innan nästa fisk skulle nappa. Lagom efter avklarad frukost föll så nästa hugg, även det på en ytligt fiskad löja, och dagens andra godkända fisk, en öring på 62 cm och 2,5 kg, kunde drillas in.

Fram till lunch brände vi ytterligare två fina napp innan vinden i stort helt mojnade och solen värmande tittade fram. Både skönt och behagligt men ödesdigert för fisket. Betesfisken tycktes ha spridits ut över ett större område, inga markanta ansamlingar på ekolodet som avslöjade var laxen och öringen förväntades äta kvällsmat. Inte heller de flygande ekoloden, i form av måsar, avslöjade var fisken kunde finnas. Det blev helt enkelt att leta – vilket vi också gjorde. Zick-zackande sökte vi av grundtoppar och djupbranter innan vi precis i skymningen hittade ett stråk som såg riktigt hett ut och predatorerna väntade inte med att presentera sig. Först ut var en 3,5-kilos öring som nöp en löja fiskad via djuprigg och straxt där efter kom nästa hugg. Denna gång var det en gädda, även om den rusade som en lax, som gapade över en riggfiskad löja och som kunde drillas i den nästintill fulla månens sken.

När vi plockade ihop och styrde in mot hamnen gjorde vi det som sista båt och inte förrän kolckan kvart i tolv, nästan 21 timmar senare, kunde jag krypa ner i sängen för några timmars sömn innan väckarklockan skulle försöka väcka mig till liv igen.

By |2013-09-23T14:00:53+00:00oktober 24th, 2004|Fiske, Gädda, Lax, Öring|

Fantastiskt öringfiske idag; tre över 6500 gram

Fiskade tillsammans med en f.d. arbetskamrat i Vänern idag. Han har fiskat en hel del i sjön utan att riktigt lyckats och jag gav mig ut på tunn is och lovade att följa med ”för att visa hur det ska gå till…”

Det hade väl inte varit första gången man hade fått äta upp de orden om fisken hade uteblivit men idag gick det bra och jag kunde kliva iland igen kring 17-tiden med hedern i behåll.

Fisket inleddes ganska omgående med ett nytt PB på gädda för Johans del. Vikt 9100 gram – vid det laget hade han kunnat åka tillbaks i land och ändå varit nöjd. Själv var jag mest intresserad av de silverblanka fiskarna som borde husera i området eftersom det var gott om betesfisk och fläckvis dryga en grad varmare i vattnet.

Efter gäddan var det dock lugnt ett par timmar innan vi inom loppet av 45 minuter omgavs av knarrande rullar… Tre stora öringar högg över våra släpfiskade löjor, drillades, håvades och vägdes till 6540, 6800 och 7510 gram! Snacka om fin snittvikt.

Givetvis fortsatte vi snurra i området under i stort sett hela dagen utan att något mer hände. Efter lunch tog vi dock, under en ”utflykt” från hotspotten en lax på knappa fyra kilo och ytterligare en fin öring på 5400 gram!

Fem godkända silverfiskar varav fyra var öringar med en snittvikt på 6500 gram! Grymt kul fiske!

Skönt att man, för en gång skull, inte fick de stöddiga uttalandena nerkörda i halsen igen…

By |2013-09-23T10:40:47+00:00april 22nd, 2004|Fiske, Gädda, Lax, Öring|