Under våren var erkänt trögfiskade Svartån i Östergötland god mot mig. Under flera pass lyckades jag, enligt mina mått mätt, riktigt bra men förr eller senare kommer verkligheten ikapp en och ån vägrar släppa ifrån sig någon av sina storväxta invånare. Idag var en sådan dag då verkligheten både kom ikapp och stack förbi.

Målet för dagen var färna och därför var det lätt packning och endast ett spö och håv som gällde. Började fisket kring halv sex och fiskade mig metodiskt genom varenda het färnasträcka som jag känner till. Max 10-15 minuters stillasittande fiske på varje plats innebar att det blev mycket förflyttningar.

När dagen var över hade jag inte landat en enda vettig fisk – däremot hade självförtroendet när det gäller Svartån landat igen. Kraschlandat! Det enda possitiva är att jag snart samlat ihop tillräckligt med blankningspoäng att en riktigt fin fisk när som helst kommer nappa…

Efter en natt ute i det fria vid sutarsjön plockade vi ihop våra pinaler och stack till Östanbäcks fiske där vi tillsammans med ett helt gäng från vår klubb, SG Tusenbröderna, skulle bo under helgens tre fiskedagar.

Fredagens fiske riktades uteslutande på färna för min del. Via flytand bröd landades fem stridbara färnor, dock ingen över två kilo men vad gör det när fisket är så spännande och nappen så spektakulära.

Av oss från klubben lyckades Jens Olsson bäst med en färna på fina 2490 gram tagen via flytbröd.

Stack direkt efter jobbet för att fiska färna tillsammans med Robban. Fiskarna var rejält i stöten denna varma och soliga vårkväll. Ett bevis på detta fick jag när en färna tog betet “on the drop”, dvs innan blyet ens slagit ner i botten – när jag sträckte upp linan så fanns den redan där… Trots ett par tappade fiskar och flera missade napp landade vi i alla fall fyra färnor var. Robban knep dessutom två fina mörtar under kvällen.

Kul fiske i skönt väder.

Eftersom jag och flickvännen skulle till hennes föräldrar middag på påskaftonen så hade jag inga större förhoppningar om att hinna fiska något idag. Men om man ställer klockan tillräckligt tidigt hinner man iväg ett par timmar…

Sagt och gjort – klockan ringde 03.45 och jag packade snabbt och styrde bilen mot ett par färnaställen i Mariestadstrakten.

Efter att ha uppsökt varenda nattöppen bensinmack i området fick jag äntligen tag på lite färskt bröd att fiska med. Väl framme på första “spotten” möttes jag av två tråkiga syner: mycket hård ström och vad värre var: resterna av en färna i klassen 2,7-3,0 kilo… Om det var människa eller djur som tagit fisken törs jag inte svara på men den såg onekligen “fjällad” ut.

De första utläggen resulterade inte i mycket mer än att sänkena och/eller kroken drev fast i botten i den hårda strömmen. Jag gav snart upp platsen och fiskade istället av en mycket grundare del av ån i ett tydligt bakvatten. Redan i första utlägget var det en fisk framme och stötte på betet men dessvärre lyckades jag inte kroka. Bytte bete (från bröd till picnic-bog) och lade ut på nytt. Det smällde tämligen omgående och krokningen blev denna gång perfekt. Fisken kändes större än var den skulle visa sig vara – vilket kan ha berott på att jag drabbades av lite färna-frossa eftersom det var första passet för året. Väl i håven kunde jag konstatera att den var en mycket vacker fisk på 1710 gram som nappat.

Efter ett par förflyttningar kom nästa napp, direkt i anslutning till ett nedfallet träd. Den här fisken slogs inte lika hårt som den tidigare men när håvgarnet slöts så var det kring en välmatat och bred färna. Snabb vägning fastställde vikten till 2270 gram.

Gjorde ett par kortare test i vatten där jag tidigare inte fiskat, dock utan resultat, innan det var dags att åka hem igen kring 12-tiden.

Började dagens fiske i Tidan riktat efter färna. Nu visade det sig att någon eller några avverkat en massa buskar/träd på stränderna efter den sträckan där jag tänkt fiska. Dessvärre hade de inte plockat med sig de kapade kvistarna utan helt sonika kastat ut dem i strömmen vilket gjorde fisket oerhört svårt… Tog en färna på 1790 gr och säkert sammanlagt 10 kilo kvistar. Vi lunchtid hade jag tröttnat på att drilla träd och plockade ihop.
Åkte till Flian för ett pass efter åns storväxta idar. I det fina, men kalla, vädret var det dock abborren som var mest igång. Ett tjugotal småborrar tog allt från bröd och majs till mask och maggot. Idarna uteblev dock.