Att fiska med barn – knappast kravlöst

Eventuellt har någon observerat att det varit mycket liten aktivitet på den här sidan under de senaste månaderna. Det beror främst på att jag fiskat mycket sparsamt (det blir gärna så med småbarn, hus och jobb) men framförallt så har jag valt att spendera tiden efter fisket tillsammans med familjen istället för framför datorn.

Tydlig kravspecifikation från sonen

Sommarens roligaste fiskepass har jag haft tillsammans med min son, Leo, som nyligen fyllt fem år. Att se glädjen i hans ögon efter att ha fått en flötmetad abborre slår det mest i fiskeväg. Men han har krav, den lille killen. En kväll när han skulle sova summerade han fiskepasset med att räkna upp vilka arter han fått den dagen: “Abborre, löja, sarv, mört och björkna” och tillade snabbt innan han somnade “Imorgon vill jag fiska ruda, ål och röding”. En rätt avancerad kravspecifikation från en femåring.

Istället för ruda, ål och röding blev det göstrolling följande kväll och han lyckades landa sina två första gösar innan tröttheten tog överhand.

Vår dotter, Mika, som snart blir tre år nöjde sig i år med ett metpass och lyckades fånga löja och mört på sitt Angry Birds-metspö.

Här kommer ett gäng bilder från sommarens fiskerelaterade aktiviteter.

IMG_2938

Leo vägrade titta in i kameran när jag tog bilden… “Jag måste ju titta på flötet” förklarade han. Helt rätt!

IMG_3498

Kräftfisket har bitvis varit riktigt bra.

IMG_3451

Att kunna sjösätta båten från sommarstugetomten är inte helt fel…

IMG_3152

Leos första gös! Lite läskig att hålla i…

IMG_2943

Abborrarna är bättre att hålla i tycker han.

IMG_2951

Kräftbete fixat!

IMG_3175

Göstrolling i fullmåne. Den här kvällen fick vi åtta gösar under en timmes fiske.

 

 

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00augusti 20th, 2015|Abborre, Ål, Björkna, Fiske, Gös, Mört, röding, Ruda, sarv, Trolling|

Ålfiske i sommarnatten

Jag lägger ut ett par spön på ål några timmar innan det är dags att sova.
Det är oerhört fridfullt och lugnt tid vattnet den här tiden på dygnet. Alla färger och ljud andas stillhet och lugn. Ett perfekt sätt att varva ner efter en arbetsdag.
Tyvärr ligger kameran kvar i stugan så mobilkameran får duga…
Av |2016-12-13T07:05:24+01:00juni 25th, 2008|Ål, Fiske|

Äntligen en stor ål!

Idag hade jag lovat Ulrika att hålla mig hemma. I alla fall inte fiska. Det gick bra! I alla fall fram till klockan 18.00. Då lyckades jag, oväntat enkelt, övertyga henne om att det var en perfekt kväll för lite gösfiske på Hjälmaren.

Att ta en stor gös i mina hemmavatten, dvs på fjärden utanför sommarstugan, är en dröm som växt sig starkare under den senaste tiden och ikväll skulle det ske var tanken.

Väl på plats var det bara att börja meta betesfisk. En normal kväll kan man ta ett 50-tal fina betesmörtar på bara någon timmas fiske. Ikväll var det ingen vanlig kväll tyvärr. De enda fiskar som lät sig luras till att nappa var mört och löja i storlekar upp till 10 centimeter. Inga optimala beten för gösfiske i min mening. Visst funkar de men livslängden på dem, med en trekrok i ryggen, är långt ifrån optimal.

Efter närmare två timmars mete simmade en handfull betesfiskar i sumpen och läget kändes allt annat än stabilt. Jag beslöt mig dock för att tackla om, byta taktik och rikta kvällens fiske mot ål istället.

Ett spö tacklades med betesfisk och två med mask, ett bete som var mycket enklare att få tag i än fisk denna afton.

Vid flera tillfällen har jag betraktat denna fiskeplats och tyckt att den känts het för ål, dock utan att testa… Ni vet hur det är – över ån efter vatten… Man undrar hur många mil man åkt till heta vatten utan att först ordentligt ha utforskat de man har kring hörnet.

Hur som helst så åkte betena i vattnet och jag satte mig tillrätta, mer eller mindre övertygad om att jag, några timmar senare, skulle få packa ihop och åka hem utan att ha haft så mycket som ett pip i larmen.

Denna tanke slogs dock i spillror snabbare än jag förväntat mig. Ett singelpip på mitt vänstra spö avslöjade att något fattat tycke för det maskknippe som placerats på botten. Min första tanke var att det var vitfisk eller möjligen kräftor som drog i det, absolut inte ål. Ålar nappar inte efter fem minuters fiske, om de överhuvudtaget nappar alls.

Även denna övertygelse kom på skam när linan rann i väg i ett jämnt och stadigt tempo från spolen.

Så mycket har jag dock läst mig till om ålfiske att jag vet att om ålen får en chans att hålla sig fast i vegetation eller liknande är fighten förlorad. Med detta i åtanke krokade jag och drillade med en sådan kraft att det knakade i handtaget på mitt FOX spö. Snabbt stod det klart att det faktiskt handlade om ål och inte en liten vitfisk som nappat.

Exakt hur det gick till vet jag faktiskt inte men ålen kom i håven och jag var nog minst lika överraskad som fisken i denna stund.

Vid en snabb första koll såg kroken ut att sitta djupt och utan att utforska det närmare klippte jag sonika av huvudlinan och förberedde vägning med farsan som vittne. Efter en stund lugnade sig fisken så pass att karpsäcken den förvarades i kunde hängas på digitalvågens krok. Vikten pendlade mellan 1850-1860 gram, så någonstans däremellan låg väl den exakta vikten. I mitt fångstprotokoll skrevs den till 1850 gram och 97 centimeter.

mogge_eel_1850

Fotograferingen var ett inte helt enkelt kapitel men till slut fick jag ett par skapliga bilder med farsans hjälp.

Det ska villigt erkännas att en stor ål knappast är något jag jobbat ihop till, det var närmast en bonus. Men å andra sidan så läste jag någonstans att någon skrivit att en stor ål förtjänar man inte, den nappar bara… Skönt att ha lite matjord i fickorna och medgång för en gångs skull :)

Extra kul var fångsten eftersom den innebar att jag i och med den lyckades ta Sportfiskarnas guldnål för 10 olika arter över storfiskregistreringsvikt.

Av |2016-12-13T07:05:36+01:00augusti 21st, 2005|Ål, Fiske, Storfiskregistrering|

Projekt: Ål

Ikväll var det dags för ännu ett avsnitt i evighetsföljetongen “Fånga en stor ål”. Efter att vi skaffat fräsch betesfisk och mask stack jag och Jerker till en sjö mitt ute i skogen där det tidigare fångats både många och stora ålar. Om någon skulle be mig visa vägen tillbaks till sjön skulle jag utan att behöva ljuga kunna svara att jag inte har en aning om var vi var… Givetvis vet jag på ett ungefär var vi var men att hitta tillbaks via alla små vindlande grusvägar är ett projekt som jag redan lagt på hyllan :-). Nu var kvällens fiske ingen anledning för mig att åka tillbaks heller i och för sig. Inte ett enda ordentligt ålnapp under de sex timmar vi fiskade. När Jerker efter avslutat fiskepass berättade att det var första gången han blankat i den sjön kändes det logiskt – jag och ålfiske går helt enkelt inte ihop.

När gryningsljuset kom och mörtar och abborrar började dra i betena var det dags att plocka ihop och testa fisket efter gräskarp i en närbelägen sjö. Gräskarparna var lika heta på brödbitarna som mörtarna och abborrarna varit på masken tidigare på morgonen. Skillnaden nu var att vi inte brydde oss om att kasta ut något krokbete utan nöjde oss med att enbart mata fiskarna i morgonljuset…

Av |2013-09-24T12:44:52+02:00juli 23rd, 2005|Ål, Fiske|

Ålfiske med bonusfångst

Sista tiden har jag varit ruskigt dålig på att uppdatera fiskedagboken och det beror på mycket arbete och att jag fiskat när chansen givits.

Idag blev det färnafiske i Svartån och det är inte mycket att ord om egentligen, fisket gav en handfull fiskar med en topp på 2270 gram.

Kvällens fiske riktades efter ål i en liten sjö som via mängder av små bäckar och åar och sjöar har förbindelse med Mälaren. Det kändes verkligen som en perfekt boningsplats för en anakonda av det större formatet. Jag vet dessutom att det regelbundet fångats skapliga ålar i systemet.

Två spön agnades med varsin knippe rejäla daggmaskar och det tredje med en nors från Köpingsån som vi håvade tidigare i år.

Den totala tystnaden ute i skogen stördes endast av myggens surrande och ett och annat skällande rådjur. Efter de senaste dagarnas höga tempo på jobbet var det skönt att bara sitta ensam och lyssna på tystnaden. En tystnad som plötsligt bröts av ett välbekant ljud; Ett pip från nappalarmet. Efter ett par singelpip drog det iväg i jämn fart och larmet gav ifrån sig en vacker entonig melodi… Jag krokade och började “vinscha” på ålmanér för att få upp ormen från botten och kunde snart landa en en gös på 4540 gram som tagit den bottenmetade norsen… Inte vad jag hoppats på men en trevlig bifångst.

Resten av natten stördes inte den lugnande tystnaden av fler pip. Vilket kan ses både som skönt och tråkigt, beroende på vilket humör man är på.

Av |2013-09-23T17:36:46+02:00juni 5th, 2005|Ål, Fiske, Gös|

Ännu en natt utan ål

Ännu ett blankpass avklarades i jakten på de stora ålarna… Inte mycket mer att orda om egentligen.

Av |2013-09-23T11:46:55+02:00juli 11th, 2004|Ål, Fiske|

Ålfiske utan ål

Semestern inleddes med ett sedvanligt blankpass på ål. Jag och Robban testade ett nytt vatten som kändes väldigt hett och “åligt” men ål-nappen uteblev tyvärr…

Av |2013-09-23T11:46:22+02:00juli 10th, 2004|Ål, Fiske|

Ännu ett bompass på ål

Jag, Jens och Richard gjorde ett försök på ål där Svartån mynnar ut i Hjälmaren under kvällen/natten. Jag packade ihop 01.00 pga jobb kommande dag. Det enda som hänt för min del då var en björkna som fick nappalarmet att ta pipa till.

Jens bommade ett napp vid elvatiden och eftersom det inte pep in några SMS-rapporter under natten antar jag att inget överdrivet spännande inträffade…

Av |2013-09-19T16:43:28+02:00juli 23rd, 2003|Ål, Fiske|

Bompass på ål

Att det inte bara är att åka ut och plocka en eller ett par ålar är ju allmänt känt. Inte heller ikväll, ålväder med åska och allt till trots, blev det någon sjöorm.

Troligen gör jag ett nytt försök på hemmaplan imorgon igen.

Av |2016-12-13T07:05:40+01:00juli 22nd, 2003|Ål, Fiske|

Ålfiske i Ingemansland

Jag och Jens gav oss iväg på ålfiske i en ny sjö. Vägen fram till vattnet var mer lämpad för en traktor men vi lyckades ta oss fram på den igenvuxna skogsvägen. Givetvis känns det alltid hetare att fiska i ett vatten där man vet att ingen har blött en krok på länge… Dessvärre uteblev sjöormarna, det hade nästan varit lite för enkelt om de nappat med tanke på att det var vårt första pass till pölen, och de enda pip vi fick i nappalarmen var pga lin-påflygande fladdermöss.

Av |2013-09-19T16:30:14+02:00juli 2nd, 2003|Ål, Fiske|

Färnafiske med Clas

Kvällsfiske i Tidan efter färna. Drog ner till Mariestad och mötte upp Clas direkt efter jobbet idag. Vädret var inte det bästa (om man inte gillar regn vill säga) men vi nötte på. Clas tog en färna på 1650 och jag en på 1980 gram. Hann dessutom med att bränna en trolig ål innan jag gav mig kring tvåtiden på natten och åkte hem (skulle upp och jobba nästa dag…).

Ålnappet var rejält kraftigt och det tog väl max två sekunder efter mothugget innan fisken var inne i ett nedfallet träd och inte gick att rubba. Man har inte mycket att säga till om med feeder-spö och 0,21 nylon.

Clas lyckades dock landa en förra veckan vid riktat fiske på färna. Den var dock av beskedligt format: 450 gram.

Av |2013-09-19T16:20:54+02:00juni 23rd, 2003|Ål, Färna, Fiske|
Till toppen