Magiskt rödingfiske senaste tiden

I onsdags förra veckan bestämde jag mig för att ge mig ut på Vättern för att vertikalfiska röding under några timmar på eftermiddagen och kvällen. Jag kom ut relativt sent och började leta fisk på positioner där jag tidigare pr haft bra trollingfiske efter rödingen sommartid. Rätt så snart hittade jag stora ansamlingar av fisk, och trollingbåtar, men rödingarna visade inget större intresse för betena som presenterades för dem. Jag bestämde mig för att lämna området och sticka ut till ett grund några distans bort för att testa lyckan på ett lugnare ställe…

Efter förflyttningen påbörjade jag ett par timmars letande efter bättre ekon i vattenmassorna. Men tji fick jag! Inte ett spår av varken betesfisk eller större fisk fanns att läsa ut på Lowrance-skärmen. Det var inte mycket att fundera på: de sista timmarna innan mörkret skulle jag fiska i området där jag tidigare sett fisk.

Nästan exakt 19:00 slog jag på ankringsfunktionen på Minn Kotan och började fiska. 15 minuter senare hade jag bränt ett par hugg och returnerat tre fina rödingar! I samma takt som rödingarna högg lämnade trollingfiskarna för att åka in till hamn och jag hade ett makalöst fiske.

Under långa stunder hade jag upp till tio rödingar under båten som jagade både mitt bete och livrädda löjor. Jag tappade en fisk och sekunden efter klippte en ny stor, stark röding betet! Eftersom fisken var så otroligt i stöten började jag att experimentera med tekniker och beten för att eventuellt hitta något nytt men det var snart tydligt att det enbart var Gomuku, i en specifik färg, de ville ha.

Rödingarna var otroligt selektiva och en av de jag landade hade ett knippe små löjor i munnen och på bilden nedan är det kanske inte så svårt att förstå varför just Gomukun fiskade så bra.

Kvällens största fisk, en röding på 4160 gram, bjöd på en riktigt fin fight innan jag kunde håva den. En vacker och väldigt stridbar fisk som fick mitt spö, ett Vertical Pelagio Extreme V2 från BFT, att bekänna färg! För övrigt ett riktigt trevligt spö som jag varmt kan rekommendera. Jag testade ett av mina andra, mjukare spön, men känslan är att jag tappar mer fisk på de mjuka spön.

BFT spöet har en bra ryggrad och är extremt lätt vilket, tillsammans med en lång ändbutt som vilar skönt under armen, gör att man orkar fiska med det oavbrutet i timtal.

Några dagar senare var jag och Stefan Källström ute för att testa fisket igen och förutsättningarna kändes verkligen helt rätt redan på väg mot båten. Det blev intre sämre av att vi efter några minuters fiske hade landat varsin grann fisk – men sedan så dog det ut. Efter mycket kämpande tror jag att jag fick tre fiskar till, varav den ena var den minsta röding jag skådat, under hela kvällen. Betydligt mycket segare fiske men ändå en trevlig kväll i solskenet!

 

By | 2017-08-02T08:49:59+00:00 juli 25th, 2017|Fiske, röding, Storfiskregistrering, Vertikalfiske|

Äntligen en storgös i håven

Jag har fiskat en hel del gös genom åren men på grund av att jag tidigare haft svårt att sjösätta båten i mindre vatten har satsningarna allt som oftast resulterat i mindre fiskar via trolling. Vintertid har jag även testat ismetet efter gös men med min Starweld har det blivit enklare att sjösätta även i små vatten som håller större fisk.

I söndags bestämde jag mig ovanligt sent för att sticka ut ett par timmar på ett vatten där jag vet att det fångas fin gös då och då på trolling. Eftersom jag dessutom var tvungen att vara hemma igen tidig kväll så bestämde jag mig redan i bilen för var jag skulle fiska. Tanken var att bränna allt krut i ett djupare område i anslutning till flera grundtoppar och en ö, som skulle kunna erbjuda lite lä för den vind om skulle kunna komma under dagen, enligt SMHI.

När jag sjösatte och åkte ut mot den tänkta fiskeplatsen låg sjön helt platt och solen värmde väldigt skönt. Väl framme så var det bitvis packat med betesfisk och i anslutning till stimmen även större fisk. De två första som behagade hugga var dock gäddor. Den första knep en egengjuten vertikaljigg i en mossgrön och koppartonad färgsättning och bjöd på en fin fight. Den andra, även den en gädda – mindre än den första, trängde sig i matkön när jag hade lokaliserat ett stim abborrar och försökte få dem att ta den lilla jiggen… Men gäddan hann före och bjöd även den upp till en fint motstånd på lätta grejor.

... plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

En kort stund senare visar ekolodet ett bättre eko i frivattnet. Ett gult eko – med ”skägg” under… Det har jag lärt mig att större fisk ofta har på ekolodsbilden. Då det är i princip vindstilla är det inga problem att ”fickparkera” rakt ovanför fisken och släppa jiggen. Nån meter över stannar jag upp betet och darrar lite försiktigt på spötoppen samtidigt som jag ser hur det gula ekot stiger för att i ekolodsbilden ”smälta ihop” med ekot från betet. En kort stund står fisken där och glor på sitt tilltänkta byte. Betraktar, funderar och undrar säkert vad det är frågan om. Och så plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

Resultatet blir att flätlinan går in i den sidomonterade ekolodsgivaren men relativt snabbt kan jag frigöra den och fighta en fisk som slåss som en tungviktsboxare!
”Det här är en gädda till”, säger jag högt för mig själv samtidigt som fisken fortsätter ner i djupet så att min Shimano Curado 71 HG knarrar överlyckligt. Jag lyckas få stopp på fisken  och tar ett par meter lina på den innan den viker av. Går ut i sidled och in under båten. Återigen är linan otäckt nära ekolodsgivarna…

Jag sätter hårt mot hårt och pressar in fisken och inser i samma sekund som den visar sig att det är en gös – och i mina ögon är den stor!
Jag hör mig själv säga  att – ”Det är en sexa” när fisken ligger besegrad i håven. Vilken grej! Vilken fisk!
Samtidigt som fisken får vila plockar jag fram kamera, våg, vågsäck och måttband. Måtten fastställs till 86 centimeter och 6540 gram. En storfisk. Dessutom tagen på ett eget bete som jag håller på och laborerar med. Fantastiskt kul!

Som tur är så har jag med systemkameran och efter lite riggande står den i rätt höjd på, lite lagom vanskligt balanserat på två Plano-lådor som i sin tur står på en tröja. Ett perfekt stativ – i alla fall när det är vindstilla! Med undantag för ett par bilder när fisken inte alls vill vara med på bild så går det rätt smidigt att plåta fisken med fjärrutlösare och bilderna blir över förväntan.

6540 gram och 86 centimeter – en stor fisk för mig. Framförallt i detta vatten...

6540 gram och 86 centimeter – en stor fisk för mig. Framförallt i detta vatten…

Storfisk förresten – vad är det? Ja, Sportfiskarnas storfiskregistrering är så klart en knivskarp måttstock för det. Men en fisk som är gigantisk i ett vatten kan ju som bekant räknas som en högst medelmåttig fisk i ett annat vatten. Och med tanke på den utveckling som gösfisket haft, i takt med att vertikalfisket har utvecklats, så är så klart inte en fisk på 6540 gram att betrakta som stor. Även om den når över storfiskregistreringsvikt.
Men jag är glad över fångsten! Inte minst med tanke på att jag, i efterhand, fått veta att det inte kommer upp så många gösar över sex i det vattnet per år, och hoppas så klart kunna höja mitt personliga rekord inom kort… Kanske till och med i samma vatten.

 

By | 2017-07-05T12:04:34+00:00 juli 5th, 2017|Båtliv, Fiske, Gös, Starweld 1674 TL, Storfiskregistrering|

Pelagiskt prickskytte – ett beroendeframkallande fiske

I och med båtbytet för snart ett år sedan så har jag skiftat fokus en del i mitt fiske. Efter 19 års trollingfiske är det numer ”back to basics” med fokus på gädda, abborre och gös – även om metoderna och utrustningen ändrats en del… Givetvis föll det sig naturligt att till slut ge sig i kast med vertikalfiske när man har en båt som funkar perfekt just till det. Jag har tidigare bara åkt med andra för att se och lära. Visst har det varit både trevligt och intressant men det går, så klart, inte att jämföra med att fiske själv från egen båt.

Efter den första riktiga satsningen, i början av maj, var jag helt fast! Inte för att jag lyckades överdrivet väl eller fick någon extremt stor fisk utan på grund av spänningen! Att på ekolodet se en rovfisk stiga mot betet, inspektera det och eventuellt hugga är otroligt mycket mer spännande än man kan tro. Det går närmast att jämföras med det visuella i att fiska färna med flytbröd eller när bubblorna från ätande sutare närmar sig ditt flöte… Det är så spännande att man nästan glömmer bort att andas! När sedan fisken helt ointresserat viker av, utan att ens provsmaka betet, då är frustrationen hög och svordomarna ligger nära till hands.

Under det där första riktiga passet i maj lyckades jag till slut locka ett tiotal gösar till hugg trots bleke och strålande solsken. Nästan omgående när jag kom ut på sjön hittade jag ett större stim med betesfisk och i utkanten av det ett tydligt eko. Ett eko som visade stort intresse för en 8″ Westin twinteez i färgen Baitfish. Utan pardon klippte gösen jiggen och några sekunder senare låg den i håven… lika förvånad som mig. Skulle det verkligen vara så här enkelt?

Drygt nio timmar och noll hugg senare hade jag svar på frågan: Nej, det är inte så enkelt. Fiske är alltid fiske och i slutänden så är det ju som bekant fisken som bestämmer spelreglerna. Vill den inte käka så spelar det liksom ingen roll vad vi försöker med…

Men så lagom när självförtroendet nått nya bottennivåer hittade jag ett djupare område i sjön där betesfisken stod högt upp i frivattnet. Och under dem tecknade ekolodet större ekon som senare skulle visa sig vara gös och gädda.

Plötsligt kunde jag se på skärmen hur betesstimmen splittrades upp av jagande fisk och när min jigg närmade sig ekona där under attackerades den med samma beslutsamhet som på morgonen. Under en hektisk timma landade och återutsatte jag nio gösar och två gäddor. Dessutom tappade jag ett par fiskar varav en kändes riktigt fin…

 

Att plåta själv, med telefonen, är ingen lek tillsammans med en arg gös.

Att plåta själv, med telefonen, är ingen lek tillsammans med en arg gös.

Efter det inledande passet var jag fast i vertikalfisketräsket. Med allt vad det innebär i form av nya inköp av prylar och letande efter nya, spännande vatten…

Jag var inte helt säker på att vertikalfisket efter gös skulle vara något för mig. Egentligen vet jag inte varför eftersom jag hittills inte testat något fiske som inte tilltalat mig… Kanske var det plånboken som hoppades på att jag inte skulle fastna för fisket. Men nu är beroendet ett faktum och hålet i plånboken växer bara för var dag…

By | 2017-07-04T13:33:22+00:00 juli 4th, 2017|Båtliv, Fiske, Gös, Starweld 1674 TL, Vertikalfiske|

Första trollingpasset med båten

Efter att ha fokuserat mitt trollingfiske på lax och öring sedan 1997 har jag det senaste året fått ett större sug efter andra arter, mindre vatten och nya utmaningar. Därför bytte jag båt under sommaren… men när vintern kommer, himlen blir blyertsgrå och kvicksilvret i termometern kryper ner under nollan kommer suget efter lax krypande igen. Det är något magiskt med de korta, kalla, dagarna och silverblanka stridbara fiskar. Av den anledningen begick jag i söndags trollingpremiär med Starwelden.

När det för en gångs skull inte skulle blåsa storm under den här hösten/vintern hotade SMHI med snöoväder och halka. Men när mobilalarmet pep och termometern visade nån plusgrad så hängde jag på trailern och styrde kosan mot Vättern.

De rapporter jag fått talade om trögt fiske på Granvikssidan under de senaste dagarna och eftersom vinden legat på från väst så kändes det helt rätt att sjösätta i Medevi och därifrån söka av vattenvidderna.

Då jag ännu inte monterat djupriggar på båten nöjde jag mig med sex spön fiskade i ytan bakom Ghost Tackles grymma SupraCruz-paravaner. Betena närmast båten blyades ned med 30 respektive 50 gram bly innan letandet efter betesfisk och/eller större bågar på ekolodet inleddes. De små ansamlingar av spigg, avtecknade som klotrunda bollar på lodet, stod i frivattnet på 30 meter där det var kring 60 meter djup. Inget lätt jobb att fiska kring dem utan djupriggar med andra ord…

På ett ställe hittade jag lite mer ytnära betesfisk och på sideimagen till och med ett par bågar. Precis i det området brände jag en fisk efter bara ett par sekunders drillande. Och minuten efter drogs den innersta paravanen nedåt, bakåt av tyngden från en fisk som dessvärre inte heller krokades ordentligt.

Utöver äggmackor, rykande hett kaffe och upplevelsen av att trollingfiska helt ljudlöst med elmotor så hände inget mer under dagen innan jag bestämde mig för att bryta upp och åka hem. Enligt prognoserna skulle vinden, och snöfallet, öka rejält framåt kvällen. Och det gjorde det… Snön vräkte bitvis ned och  hemresan, och framförallt när jag skulle backa ner trailerekipaget i garaget, blev dagens mest spännande upplevelse.

Det hade snöat rätt rejält och garagenedfarten (vi har garage i källaren) var rejält hal. Jag har ungefär en decimeters marginal på var sida om båten för att komma igenom porten och det är normalt sett inga problem – men när nedfarten är en isgata blir det lite mer intressant. Efter lite trixande fick jag till slut båten på plats inne i värmen utan missöden.

Väl hemma framför öppna spisen kunde jag i alla fall sammanfatta mitt första trollingpass i min Starwelde 1674 TL som lyckat. Visst är det bekvämare med en HT eller kabinbåt som jag tidigare hade men som en bekant konstaterade vid rampen på morgonkvisten: ”Båtar är som verktyg, man behöver olika för varje typ arbete”. Och lite så är det ju…

Förutom att montera djupriggarna så ska jag även sätta öglor för att kunna fästa drivankare i och på så vis får lite bättre kontroll över fart. Dessutom ska jag nog ha ett par spöhållare till för att kunna ställa ifrån mig spön enklare. Som gammal trollingfiskare känner man sig lite naken i en båt med färre än 20 spöhållare.

By | 2017-06-28T11:51:46+00:00 december 14th, 2016|Fiske, Lax, Starweld 1674 TL|

Båtbyte och abborrfiske

Höstens fiske har helt riktats på abborre och en av de bidragande orsakerna till det är att jag bytte båt i somras. Eller rättare sagt; jag sålde Yamarinen i början av juni för att sedan köpa en Starweld 1674 TL med Suzuki 50 i början av augusti. Så det blev en sommar utan båt – men eftersom vi vara utomlands större delen av semestern spelade det mindre roll.

Från början hade jag tänkt mig en större båt så att hela familjen kunde följa med ut och övernatta utan att trängas allt för mycket. Samtidigt kunde jag konstatera att jag använde båten allt mer sällan… Det blev en vecka nere i Hasslö varje vår och ett par turer till Landsort i juni. Det var i princip allt. Efter 18 års med stort fokus på trollingfiske efter silverfiskar kände jag att det finns andra arter, och vatten, som lockar mer. Bland annat abborren.

Så de senaste veckorna har jag fiskat en hel del abborre – både efter jobbet och på helgerna. Den stora fördelen med en mindre båt är så klart att man kan sjösätta i princip var som helst. Och i närområdena finns det en del spännande vatten.

Fisket har bitvis varit extremt trögt för min del i den nordliga vind som dominerat senaste tiden. En dag hade jag inte ett hugg från 08.00 fram till 18.30 när en fisk på 1230 gram klippte en långsamt fiskad jigg i utkanten av ett vegetationsbälte. Sällan har uttryck som ”trägen vinner” och ”lön för mödan” passat bättre.

Stefan Källström

[se hans hemsida här] och jag fiskade ihop under ett par timmar för en tid sedan och han har verkligen hittat rätt i sitt abborrfiske det senaste året. Kilosfiskarna har radats upp (med en topp på dryga 1800 gram) och det var ingen skillnad den här gången. Efter bara en kort stunds fiske krokade han en fin fisk, som hade sällskap av ett par andra fiskar i samma storlek, som jag håvade åt honom. En vacker fisk på 1300 gram hade tagit ett spinnerbait som han varit väldigt framgångsrik med under en tid.

sk5d9162

En annan dag hade jag fisk kring 7-8 hekto i de första tre kasten. De fullkomligt slukade jiggen! Men som i ett trollslag så blev det stendött… Ingenting hände – oavsett vad jag presenterade för godsaker. Ekolodet skvallrade om gott om bete och en hel del bågar i anslutning till det. Men de ville inte ta…

Jag lämnade platsen för att återkomma lite senare under dagen för att se om de var mer i stöten då. Och de var de – men förändringen var minimal. Till en början kände jag bara försiktiga stötar när abborren drog i jiggen. De var helt enkelt extremt försiktiga. Jag bytte då till en svävande liten Rapala och när den ”hängde” i vattnet nöp abborrarna den. Det krävdes med andra ord lite trixande – men det gav resultat till slut.

abborre_skog

På bara ett par dagar föll vattentemperaturen från 13-14 till 10 grader i ett av de vatten jag fiskar i… Det i sin tur fick till följd att abborren stod och tryckte i ”undervattensskogen” som sträcker ut sig över stora delar av bottnen i en av de sjöar jag fiskar i. Här gäller det verkligen att fiska i utkanten av ”vegetationen” om man vill behålla några beten i lådan. Träden sträcker sig, som synes på ekolodsbilden, sex-sju meter upp från botten och utgör perfekta gömslen för betesfisk och predatorer. En handfull fiskar lockades att lämna skogen och ta betet, allt som oftast när det sjönk genom vattenlagren, innan jag gav upp, kall och frusen av regn och nordanvind… Det är härligt med höst!

 

By | 2016-12-13T07:05:43+00:00 oktober 21st, 2016|Abborre, Fiske|

Lyssningstips: Vetandets värld om laxsjukdomen M74

Laxsjukdomen M74 kan orsaka mer yngeldöd än på många år, tror forskare. Sjukdomen beror på brist av vitaminet tiamin som gör att yngel dör efter bara några dagar in i livet.

Orsakerna bakom sjukdomen, som upptäcktes för första gången 1974, är inte helt klara.

Kan det vara att laxen äter en fisk som inte har tillräckligt av vitaminet? Hur skulle det i så fall förklara varför man har sett liknande symptom hos ejdrar som inte äter fisk?

Är tiaminbrist ett allvarligt miljöproblem eller är det snarare en verkan av andra miljöförstöringar? Det råder det delade meningar om.

Lyssna på inslaget nedan.

By | 2016-09-13T11:07:24+00:00 juni 17th, 2016|Fiske, Fiskevård/Fiskevanvård, Lax, Öring|

Storgös i håven; 8,13 kilo

Helgens planerade havsfiske ställdes in då vindprognoserna var på tok för ostabila. I stället fiskade vi gös i lördags, jag och Robban Führ. Eller i alla fall han. Jag blankade och agerade håvmästare.

Vi hade svårt att hitta ekon att fiska på under hela förmiddagen. Och de vi hittade visade inget intresse för våra beten oavsett vad som presenterades för dem. Ett par fiskar steg sakta och inspekterade jiggarna och då steg pulsen… för att sedan dala i takt med att fisken vek av och simmade iväg.

Det var först efter lunch som Robban hittade ett eko och konstaterade att ”det är det första vettiga ekot på hela dagen”. Sekunderna senare stod han med bockat spö och fick dansa runt i båten ett halvt varv innan vi kunde se fisken i vattnet. ”Det är en gädda” hävdade jag. ”Nej, det är en stor gös”, kontrade Robban (som hade rätt). I efterhand inser jag att jag drog slutsatsen av att det måste vara en gädda eftersom gösarna jag får aldrig är så där långa…

Fisken gick i håven och glädjen var stor. Det är intressant hur en fiskedag kan vända från att kännas totalt misslyckad till perfekt på under 30 sekunder. Fisken mättes till fina 93 centimeter och trots sin slanka efterlekskondition pressades vågen till 8130 gram. En riktig praktfisk!

Under den resterande fiskedagen lär Robban mig fiska på alla ekon vi kunde hitta i hopp om att även jag skulle få känna på en storgös. Tyvärr inträffade aldrig det då fiskarna uppträdde precis som på förmiddagen: ointresserat och lojt. Det enda jag fick var en solsvedd nacke och ett sug efter mer gösfiske.

13383608_1196397377037113_1569312937_o

13324203_1196397373703780_1646469992_o

 

 

By | 2016-12-13T07:05:43+00:00 juni 8th, 2016|Fiske, Gös, Storfiskregistrering|

En åtta och en 15-kilos landad

Efter fina rapporter från Landsort blev fiskesuget till slut för stort och jag stack upp för ett ensampass i finvädret i mitten av maj.

Jag utgick, som vanligt för min del, från Trosa och båtfärden genom skärgården var magisk i soluppgången. Det är synd att man aldrig riktigt har tid att stanna upp och verkligen njuta av naturens skådespel… Fisket lockar helt enkelt mer.

Havet låg i det närmaste helt platt och betena sattes snabbt ut i det allt mer värmande solskenet. Ett par sälar observerade spektaklet på behörigt avstånd. Och finns det säl så är oftast inte laxen så långt borta…

PÅ VHFen rapporterades det om ett par landade fiskar kring sju kilo och även nån större pjäs som gått loss. Det kändes helt enkelt hett och runt 10.30 morrade det till i en rulle när jag passerade ett tydligt strömstråk med stora betesstim i direkt anslutning. Ett klassiskt laxtillhåll. Fisken, en åttakilos, hade fastnat för/i en Ismo Magnum i min personliga favortifärg vid Landsort: Karvasen. Betet fiskades längst ut på babordssida med endast 20 grams bly framför.

Efter ett luftsprång från laxen och en halvt misslyckad håvning från min sida fick fisken i alla fall skåda Yamarinens insida. Alltid skönt att spräcka nollan för dagen.

När havet ligger så platt som det gjorde denna dag är det väldigt enkelt att se strömstråken i ytan och koncentrera fisket kring dem. Det är ofta väldigt effektivt. Det enda man bör ha i åtanke är att hålla koll på farten om man fiskar i strömmen så att betena rör sig som tänkt.

I samma strömstråk, på samma bete, kom dagens andra hugg kring 14.00 – mitt i eftermiddagskaffet! Det märktes direkt att det var en bättre fisk som klippt betet. Linan lämnade rullen i rätt hög fart innan den stannade och jag kunde börja drilla. Fighten var rätt odramatisk och fisken lät sig styras mot båten utan större problem men som vanligt, när man är ensam, blir det alltid lite extra spännande när man har stor fisk på kort lina när båten.

Efter en del stångade gick fisken i alla fall i håven – eller rättare sagt så simmade den i håven. Om du kikar på filmen nedan så ser du at det är exakt vad den gör när jag lägger ur växeln på motorn.

Fisken var fenklippt och vägdes till 15,37 kilo fördelat på 113 cm. Att det inte hände något mer den dagen spelade mindre roll…

By | 2016-12-13T07:05:44+00:00 juni 5th, 2016|Fiske, Landsort, Lax, Storfiskregistrering|

Tre dagars fiske i Hasslö

I onsdags eftermiddag rullade jag och Robban ner till Hasslö för några dagars fiske efter vandringslax. Vi kom ner senare än planerat på grund av ett vägbygge med långa köer i Jönköping och fick inte mer än ett par timmars sömn innan det var dags att lämna hamnen.

Jag hade fått rapporter om bra fiske ute vid Klippbanken och det var dit vi styrde skutan samtidigt som solen snabbt steg över horisonten.

soluppgang_hasslo

Betena sjösattes och vi började söka av området i jakt på varmvattenfläckar och/eller betesfisk. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet och temperaturen var dryga graden varmare i ett område där vi valde att koncentrera fisket under förmiddagen.

När inget hänt valde vi på eftermiddagen att fiska oss mot gamla, fiskgivande, positioner och när solen var på väg ner och kvällshimlen färgades svagt rosa skrek det äntligen till i en Tekota-rulle. En Northern King i en egen färg fiskad bakom dipsy diver hade lockat till hugg.

Till en början tyckte jag inte laxen kändes speciellt stor men när den närmade sig båten kunde vi konstatera att det rörde sig om en rätt så hög fisk. Efter ett par snabba bilder och en vägning till 13,97 kilo simmade fisken piggt tillbaks. Bilden på fisken har nån knepig effekt som Robban

lax_1397

Eftersom vi fiskar enligt principen ”varannan godkänd fisk” och satt måttet för godkänd fisk till 12 kilo var nästa fisk Robbans. Tyvärr hände inget mer innan mörkret infann sig och vi drog i land för några timmars välbehövlig sömn.

garpahamnen

Nästa morgon låg dimman tät över land men ute på öppet vatten var sikten god när vi styrde ut mot platsen där vi fick fisken kvällen innan. Det tog inte speciellt lång tid (med vandringslax-fiske-mått mätt) innan dagens första fisk drog iväg i ett ythugg. I värmande solsken och på ett nästintill spegelblankt hav landade Robban en lax med en förmodad långlinekrok i munnen. Som tur var så lossade det snabbt och fisken kunde simma vidare.

robban_drillar

Det fortsatte sedan att hugga med ojämna mellanrum under hela förmiddagen och Robban drillade vidare i jakten på ”godkänd” fisk. Det enda undantaget var när jag konstaterade att ”det sitter nog tång på ditt yttersta spö” och vevade in för att rensa och märkte att det inte var tång utan en näbbgädda nära reggvikt. Det hade varit snyggt att ”sno” en reggfisk men det visade sig skilja 50 gram om jag inte minns fel.

robban-lax robban_retur

Den tredje dagens fiske inledde vi, precis som de tidigare, innan solen gått upp. Med bara några få timmars sömn i kroppen satte vi grejorna och började fixa en rejäl frukost med kaffe, smörgås, stekta korvar och köttbullar som vi precis hade hunnit få i oss när det var dags för havets innevånare att äta frukost… Först fram till smörgåsbordet av plåtbitar i form av Ismo och Northern King var en havsöring på 4,9 kilo. Därefter kom ett par laxar på drygt åtta och tio kilo i relativ tät följd. Fina, stridbara, fiskar som alla fick simma åter.

Totalt tror jag att vi hade ett 15-tal kontakter och landade sju fiskar på tre dagars fiske – vilket får anses vara helt ok. Att vädret var fantastiskt gjorde inte saken sämre…

robban_havsoring

lax_i_hav

motljus

 

By | 2016-12-13T07:05:44+00:00 maj 9th, 2016|Hasslö, Lax|

Vårens gäddfiske – 10,55 i topp och på film

Under de senaste veckorna har jag riktat mitt fiske efter gädda. Målet har givetvis varit en riktigt stor fisk. En fisk över 12 kilo. Minst…

Jag nådde inte riktigt dit under vårens fiske (inte än i alla fall) men toppade på 10,55 kilo. Under flera av passen har jag filmat med GoPro-kameran och när jag har haft sällskap i båten (min sambo Ulrika var med ett pass) har jag även kunnat filma med telefonen och systemkameran.

Nu har jag klippt ihop det till sju minuter gäddfilm för den som är intresserad. Ta det för vad det är: en amatörfilm.

I filmen syns ett nytt gummibete som en polare till mig tillverkar. Kolla in det på Monsterfish Lures Facebooksida

[länk här] – att det levererar kan jag gå i god för…

 

By | 2016-12-13T07:05:44+00:00 april 20th, 2016|Fiske, Gädda|

Finväder och förleksfiske efter gädda

Idag hade jag trevligast möjliga sällskap i båten när min sambo, Ulrika, gjorde sitt årliga fiskepass. Det brukar inte bli så många fler än ett nämligen … Målet för dagen var att hon skulle få sätta nytt personligt rekord på gädda. Det tidigare, drygt 10 år gamla, låg på beskedliga 3500 gram.

Förleksfiske efter gädda brukar ju som bekant kunna vara segdragna historier och är det dessutom bleke så är förutsättningarna inte direkt de bästa. Men det passade Ullis som hand i handske då hon uppskattar lugnt väder och sol högre än stora fiskar. I min värld får det gärna blåsa, regna och hagla – bara en stor fisk hugger. Hur som helst så valde vi Vänern som arena då det känns som att det är enklare att komma i kontakt med fisk där än på exempelvis Vättern under lugna finvädersdagar.

Ullis valde med stor omsorg ut vilka beten hon ville sjösätta och det tog inte speciellt lång tid innan dagen första fisk högg en långsamt fiskad wobbler där ekolodet visade 12 meter till botten. Efter en fight där fisken visade sig i ytan ett par gånger, till Ullis skräckblandade förtjusning, kunde jag håva en vacker gädda på 93 cm och 5,6 kilo.

Uppdraget slutfört, innan det ens hade börjat, kändes det som…

ullis_gadda_5600

Under några timmar högg det väldigt tätt och vi kunde summera ett 20-tal landade gäddor, med en toppfiske på 6200 gram som jag var ofin nog att ta, när fiskedagen var över. Och Ullis snackade beten, färger och fiskedjup som om hon aldrig gjort annat än jagat sjövarg.

Bästa betet för dagen var gummibeten från Monsterfish Lures

[länk här], rejäla beten med en skönt vaggande gång som verkar falla gäddmadamer i smaken, och Double D från Esox Research Company [länk här].

By | 2016-12-13T07:05:44+00:00 april 3rd, 2016|Fiske, Gädda|

Actionfiske på Vänern – till slut

I förrgår valde jag Vättern framför Vänern i min gäddjakt. I inlägget jag skrev då hävdade jag att Vänern ofta bjuder på ett mer actionfyllt fiske med många hugg… Det uttalandet fick jag i det närmaste käka upp idag.

Lämnade ett riktigt dimmigt Örebro runt 06:00 och hoppades innerligt att dimman inte skulle hålla i sig ute på sjön. Som tur var så släppte dimman sitt grepp redan efter ett par mil och hela fiskedagen bjöd på sol och vind från syd. Jag valde att förlägga fisket i ytterskärgården för att möta upp gäddor som samlats utanför djupbranterna inför den stundande leken. Precis som häromdagen valde jag en mix av wobbler och gummibeten – främst från Monsterfish Lures.

Mängder av betesstim avtecknades på ekolodet och det kändes som att ”konkurrensen” från levande bete var stenhård. Förmiddagen förflöt utan ett enda hugg. Det mest spännande som inträffade var när ett bete gick i botten…

IMG_5073

70 centimeter och rund om magen…

Men så, strax efter 12:00, beslöt sig gäddorna tillsynes gemensamt för att det var dags för lunch. Under tre timmar högg det i det närmaste hela tiden. Jag hann bara drilla, kroka av och sätta ut betet igen innan det högg på nytt. Inga jättestora fiskar, de flesta mellan 4-6 kilo, men trinda om magen och riktigt aggressiva. Dagens största, landade fisk, vägde in på 8,54 kilo och mätte exakt 100 cm.

Dessvärre tappade jag en fisk som kändes riktigt, riktigt bra under de få sekunder som jag fick ”känna på” den. På det mittersta spöet på babords sida fiskade jag en Monsterfish i färgen Stora Röknen

[se bild nedan] och i ögonvrån kunde jag se hur spöparavanen fullkomligt slets bakåt vid hugget. Tyngden av fisken gjorde det svårt att få spöet ut spöhållaren och därefter fick jag bara känna på ett par korta rusningar som fick Regal X-Power spöet att bocka rejält innan krokarna tappade sitt fäste… Det är ingen idé att försöka beskriva den känsla av tomhet som upplevs när en förmodad storfisk går om intet – det finns liksom inte ord för det…

Idag hann jag dock inte gräma mig speciellt länge över det innan nästa knarrande rulle fick mig på andra tankar…

stora_roknen

Monsterfish Lures ”Stora Röknen”

 

IMG_5099

Gädda med någon form av skada på kroppen.

By | 2016-12-13T07:05:44+00:00 mars 24th, 2016|Fiske, Gädda|

Gäddfiske på Vättern idag

Under gårdagskvällen hade jag svår beslutsångest gällande val av sjö och vad jag skulle fiska efter. Söndagens fina öring gav mersmak och jag var lite sugen på att se om det skulle gå att lura upp någon mer… Samtidigt lockar gäddfisket så här års – både i Vänern och Vättern.
I Vänern bjuds det oftare på ett mer actionfyllt fiske med 20-50 gäddor på en dag medan Vättern på sin höjd släpper ifrån sig en handfulll… Men chansen till en riktigt stor känns större i Vättern och idag fick det fälla avgörandet.

Eftersom isen forfarande ligger vid de flesta ramper i norra skärgården valde jag att lägga i båten i Medevi och åka de fem distansen NV till andra sidan. Med tanke på att sjön i det närmaste låg spegelblank på morgonen så var det inget svårt beslut.

Från 07.00 till 17.30 simmade sex beten av varierande färg, form och material bakom båten utan att så mycket som en liten gäddsnipa behagade provsmaka. De mest spännande betena jag testade under dagen har en Marcus Brännström, klubbkompis i SG Tusenbröderna, tagit fram. De går under namnet Monsterfish Lures och har en riktigt fin vaggande, lugn, gång som går att laborera med beroende på hur man placerar krokarna och vilken infästning man använder. Jag testade både shallowskruv och BFTs flexhead
[se här] och gillar verkligen hur betet rör sig i vattnet. Jag lovar att det kommer att simma många timmar bakom båten i vår… Bilder på betet finns här under och Monsterfish Lures finns på Facebook [länk här].

Vattentemperaturen pendlade mellan 2,3 och 2,8 grader och under större delen av dagen sken solen från blå himmel. Först under seneftermiddagen drog molnen in och färgade omgivningarna i grått.

platt_som_en_pannkaka

Monsterfish Lures – fler färger finns givetvis att tillgå

5

4

6

 

 

By | 2016-12-13T07:05:44+00:00 mars 22nd, 2016|Fiske, Gädda|

Bra start på vårfisket: regg-öring i håven

Efter en vinter där stor del av den lediga tiden gått åt till husrenovering var det skönt att komma ut på sjön igen – i det här fallet Vänern. Vi hade planerat för en tvådagarstur, jag och Robban Führ, men vindprognoserna för lördagen var så skiftande så vi valde att besöka Sportfiskemässan istället.

Solen hade redan gått upp när vi sjösatte Robbans Nora 20 i Laxhall för vidare färd ut mot silverfiskarna. En blandning av laxfällor i form av löja och plastbeten sjösattes bakom båten och i takt med att solen värmde och vinden avtog blev det riktigt vårlikt.

På ekolodet visades bitvis stora mängder betesfisk och framförallt rejäla bågar under betesstimmen och strax efter att den tredje koppen morgonkaffe hade intagits kom dagens första hugg.  Efter en kortare rusning och lite stångande på lång lina följde fisken relativt snällt med till det väntande håvgarnet. 6,54 kilo fördelat på 83 centimeter öring blänkte vackert i vårsolen. En finfin start på dagen – och på vårfisket.

mogge_oring_6540gram

En ytligt fiskad Strike Pro Scooter Minnow färg 905G, hade lurat en öring att öppna gapet. Scooter Minnow har snabbt blivit en favorit, både på Vänern och Vättern, med sin snabba, flyende, gång.

Solen värmde, kaffe konsumerades och framtida fisken planerades i väntan på nästa hugg… Under resten av dagen, fram till 17:00 då vi plockade ihop, hade vi kontakt med 5-6 fiskar till varav ett par var för korta i rocken och andra var ofina nog att spotta ut betena efter bara en kort stund.

Inget racer-fiske men öringen räddade dagen gott och väl…

strike_pro_drillning

By | 2016-12-13T07:05:44+00:00 mars 21st, 2016|Fiske, Lax, Öring, Storfiskregistrering|

Ge nytt liv åt gamla beten

Jag tror att vi alla har dem: betena som aldrig får simma. Jag har dem i alla fall! En hel hög till och med. Men istället för att låta dem ligga och skramla och damma i betesboxen så finns det ett utmärkt sätt att ge dem nytt liv. Och det stavas omlackering!
Förra vintern lackade jag själv om en rad Ismo, Northern King och andra skedar inför fisket efter vandringslax. Resultatet av mitt eget kladdande i garaget blev väl sådär… Att få till enklare färgsättningar och i viss mån även övertoningar går rätt bra. Men när det kommer till lite mer avancerade mönster och smådetaljer är det svårare utan rätt utrustning.

[länk här]. Jämtlands Fiskeverkstad ligger bakom den grymma skeden Trophy Spoon och Patrik lackar även om beten. Jag skickade ett gäng skedar som samlat inte använts på några år tillsammans med skisser på hur jag hade tänkt mig att de skulle. Jag refererade färgerna till andra beten och angav önskemål om flash-tejp och liknande. Lite drygt en vecka senare levererade brevbäraren ett paket med fantastiska skedar som istället för att samla damm fick simma en hel del i både Blekinge och Nynäshamns-vattnen!

Att det dessutom, i mina ögon, var till ett riktigt bra pris gjorde ju inte saken sämre. Nedan syns resultatet av ett par av mina egna färgsättningar.

Så istället för att låta metallen ligga och skramla kan du själv, eller med hjälp av ett riktigt proffs, återuppliva beten från de döda. Eller som jag uttryckte det till Patrik när jag såg det slutgiltiga resultatet: ”Du gör ju supermodeller av gamla grisar…”

utslappet

Grönt och gult är en favorit i de flesta vatten och det ett ilsket orangea avslutet känns helt rätt när vandrarna närmar sig lekälven. Den här färgen kallar jag Utsläppet – dels för att den ser ut som ett giftutsläpp giftiga färger och svarta rökpelare men också för att det högg en lax på utsläpp första gången jag testade den.

bcps

En blå och chartreuse makrill med en kontrasterande huggfläck i rosa på bakdelen.

giftsillen

Mer grönt och gult – här på flashtejp. Går under namnet Giftsillen i min låda… :-)

alla_tre

Här är mina tre favoriter bland de färger jag designade. Kanske kommer det fler inlägg under vintern med andra färgkombinationer jag gjort.

Är du sugen på att plocka fram färgpennorna och börja labba? Här kan du ladda ner en mall att skriva ut och rita på ›

SKISSA

 

By | 2016-12-13T07:05:44+00:00 januari 11th, 2016|Fiske, Tips & Tricks|